Jag vill bara vara under mitt varma täcke och sova, det är väl nu jag borde kämpa emot och bli en produktiv människa, istället tappar jag mer och mer respekt för mig själv. Ja, inte bara jag utan dem omkring mig med.

När sjutton blev det såhär, jag känner  mig kraftlös och trött.

Frusen och eländig. Orkar inte vara såhär men har ingen energi att ta mig ur det heller.

Ok nu får ni hjälpa mig!

Jag och en kompis sitter och pratar och jag säger att

-Shit jag måste verkligen kommer igång med motionen nu, jag står inte ut längre!

Jag kastar mig snart i ån men du vet

och så fortstätter hon

-Nä det är ingen idé du kommer ändå att flyta!

Åsikter på det? 

Jag har så mycket att göra så hälften hade kunnat vara nog men jag kommer mig inte för så mycket ändå, jättejobbigt då hemskt mycket måste göras och snart så har tiden sprungit ifrån mig!

Rapporten måste skrivas färdigt men det blir aldrig tillräckliga många ord, det måste vara något fel på min ordräknare i Words eller?

Hela tiden tänker jag att jaja det är ju inte så konstigt eftersom du inte skrivit det och det än och så kollar jag och nähä det saknas fortfarande en massa kloka ord.

Vad händer mer då?

Jag och min älskade man har varit sura och dumma mot varandra i stort sett hela dagen, skött det ganska så snyggt och pausat från varandra utom under schlagern där vi satt brevid varandra i soffan-stort!

Jag tror vi båda har satt förhållandet på snooze nu och så får vi se om vi kan ta det här till våren i stället när krafterna börjar komma tillbaka.

Jag tänkte på det hur vansinnigt allt är, hur viktigt det var för mig när jag var singel att ha ett förhållande, hur mycket som bara handlade om att jag inte ville vara ensam längre och nu vette sjutton, hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag gärna nöjt mig med det jag hade!

Ja, förutom barnen som jag inte kan tänka bort och alla våra glada stunder, alla gånger då jag verkligen tror på familjeliv ändå, t.o.m på mig och M!

Jädra soppa, varför ska det vara så svårt att få till en bra balans?

Idag var det min tur att gå till tandläkaren, och jag måste ju berätta hur det gick så klart, särskilt nu som jag tvingade iväg kära Denis med!

Mina visdomständer är ju så gott som utdragna, så det slapp jag nu i alla fall, däremot hade jag ett litet hål med ena sidan av en tuggtand...

Jaja ett hål kan man ju inte gnälla så mycket på, men priset, huva det ska kosta 900 kronor att laga och så fick jag betala 700 kronor för undersökningen idag!

Jag var ju tvungen att rådgöra med mamsen idag och jag ska få  låna till lagningen, och även om det känns helt absurt att inte klara våra egna räkningar i denna ålder så är det bara att se glad ut, undersökningen klarar vi själva i alla fall *s*

Alltså jag tror jag kommer tillbaka till bloggen men just nu lever den nätt och jämt.

Jag mår inget vidare och det känns för första gången som om det är meningslöst att skriva om det jag känner i bloggen, om jag låtsas som ingenting så kanske jag kommer att må bättre snabbare?

Jag får inget gjort känns det som och ändå har jag suttit på biblioteket tre timmar idag, inte för det är jättelänge men med en sjuk lillasyster som vill vara med mamma är det länge. Sen hade det så klart gått bra med pappa så fort jag kommit utanför huset, eller pappa och storasyster i alla fall, de två satt nerbäddade i soffan när jag gick och såg ut att vara söta vänner.

Två tentor dennna veckan så jag ropar hejsvejs och återkommer med rapport på fredag om det inte händer något alldeles spekakulärt som ni bara måste få veta :-)

Nu har jag vunnit en viktig delseger mot det vita giftet!

Inget socker till pannkakorna utan det fick räcka med kanel och rivet äpple, maken tyckte det var för förfärligt men det tar jag.

Ungarna sa inget utan åt med god aptit.

Jag vet inte varför det är så svårt att ta bort solklara onyttigheter ibland, kanske för att de smyger sig på, kanske för det bli sura miner, det känns som helt plötsligt så ska det vara så bara, och då blir det det så.

Nästa vecka åker det ner dinkelmjöl med, stärkt som jag är av min framgång idag!

Jojomän det gör det, men inte så mycket mer, vissa stunder är toppen och andra är botten, ursäkta det dåliga rimmet, kunde inte låta bli.

Väntar mest in bättre dagar som jag vet kommer men jag vill att de kommer nu!!

Nu har min gått och lagt sig tillsammans men storasyster hela veckan,(kl åtta) och så går han istället upp vid tretiden och spelar tv-spel innan han åker till jobbet vid sex. Kommer hem trött så klart och måste vila.

Jag blir skittrött på det, vad är det här för vuxenliv egenligen?

Nu idag så konfronterade jag honom och frågade vad han sysslade med han hade inget bra svar på det...

Fasen vilket par vi är!