Idag gled vi in på ett sjukt ämne, jag och mannen alltså.För ett tag sen kikade jag igenom hans sms, och hittade ett tjejnamn, det stod inget särskilt men det gnagade och jag frågade då vem det var. Det var en tjej från jobbet och helt befogat. Vill han träffa någon annan så kan ju inte jag hindra honom och antagligen inte locka honom att stanna hos mig heller, kanske skulle kunna skrämma honom :-)Men idag kom vi att prata om det och jag sa då att om han lämnade mig så var det okej men att han inte fick ta med sig barnen, och att jag dessutom skulle åka dit och slå ut två av hennes framtänder, en för varje barn! Kändes lite symboliskt, inget jag tänkt på förut men varför inte bara!Mattias tror f.ö inte att någon annan man skulle stå ut med mig, inte för att jag just nu översvämmas av självförtroende, men det resonemanget köper jag inte!Vi passar inte ihop egentligen,vi funkar ihop och jämkar ihop det övriga...men när jag inte är deprimerad så är jag en fantastisk människa och en juvel i varje mans krona:-)Kommer ni ihåg den serien "Juvelen i kronan"? Jag kommer inte ihåg mer än den där svettige mannen med grymt dåligt självfötroende...vet ni vem jag menar, hette han Nigel? han var alltid svettig, men vad kan man förvänta sig i det klimatet.Jag har alltid varit lite svag för engelskmän, ja kanske inte hans typ men vad är det ? Sen är de ju så ruskigt sött när de pratar svenska:-) Och Annika du MÅSTE bara ta en roadtrip, ska vi käka morotskaka då, det är så gott :-)

Ja det var ju meningen att jag och maken skulle in till stan och rå om varandra medans mina föräldrar tog hand om barnen. Men så var första Klara dålig, nästan 40 graders feber igår kväll och just som hon piggnat till så blir även Lillasyster sjuk:(Klara ville i alla fall följa med in till stan så hon åkte för en stund sen.Nu har jag lite huvudbry för det är ett gäng tjejer som ska iväg till Ullared, och lite shopping är alltid kul men så kan jag inte bestämma mig ändå...Känner mig så fet och läskig så jag har inte riktigt lust att åka, samtidigt så lär jag ju inte bli smalare om jag stannar hemma heller. Jag är grymt sugen på Klaras påskägg som ligger i en påse i skafferiet, samtidigt som jag har en jättesnygg jeanskjol som ligger och väntar på mig i byrån, den sitter lite trångt...Jag älskar verkligen att vara smal men usch vad det är svårt att avstå godis!!!!!!!Vad gör man när livet känns meningslöst? När man som jag har barn är ju inte självmord ett seriöst alternativ...hur ska mina små klara sig utan mig? Vilka sår skulle det inte skapa hos dem för all framtid? Min egen existens för någon annan är säkert inte särkskilt värdefull men så fort man får barn blir man ju viktig i deras ögon.Livet skrämmer mig, mer än jag vill erkänna, men om jag låtsas som om jag är död men ändå lever så kanske jag klarar mig ett tag till? Varför ska det vara så svårt att vara lycklig? Inte ens lycklig bara inte såhär jobbig.

Klara är ledig från dagis idag och vi borde ju försöka ha det trevligt tillsammans, stället far jag omrking med en stor knut i magen och städar!Mamma kommer idag och vår relation sen Lilly föddes har väl varit lite ansträngd, de jar ju hela tiden varit emot att vi fick ett barn till...men den ekvationen är omöjlig att lösa. Hon finns redan och jag hade aldrig avstått från att skaffa henne ens om jag vetat att hon bara var önskad av oss. Hon behöver bara oss så det räcker fint det med.Jag försökte i alla fall njuta lite med barnen innan men jag är så uppe i varv även med flera stesolid i kroppen, vad sjutton innehåller de tabletterna egentligen? Är det bara sockerpiller?Lilly sover middag och snart så är solen framme på vår uteplats så då ska vi ut och äta lite mellanmål, ja inte jag så klart, jag måste ner i vikt- som vanligt!Men en kopp kaffe måste jag ha i alla fall.Det är en julimammafika i Småland idag, det hade varit jättekul att komma iväg men fy sjutton vad begränsad man blir utan bil, all spontanitet försvinner ju... Vi hade kunnat ta en lite roadtrip :-)Om någon julimamma vill komma och fika hos oss sen så har vi i alla fall utemöbler till ett helt gäng :-)

Oj vilken deppdag det här har varit...tänk att humöret kan skifta så från ena sekunden till den andra!Vi har i alla fall varit lite duktiga idag och städat, jag fick börja eftersom maken aldrig kan göra något sådant på eget initiativ, vad skulle inte kunna hända då??Nåväl nu är det lite renare i alla fall :-)Ska se om jag kan få en liten stund nu och kika igenom senaste numret av Mama utan att det uppstår någon liten kris som bara jag kan lösa...

Konstigt vad fort åren går, för första gången i mitt liv känns det inte något särskilt att fylla år...lite sorgligt men det beror väl på att jag ännnu inte är helt mig själv!Så nu joinar jag den klubben som på riktigt inte bryr sig om sina födelsedagar.Men nästa år då ska jag tamigfan njuta!!!Skål på er :-)Ps lägger in en liten bild på min glada gosemulla!

Vagnen har kommit!! Visst är den fin? Ingen får röra eller kladda på min fina vagn :-) den luktar alldeles ny *jippie*Vilken konsumtionsmänniska jag har varit denna veckan, först en diskmaskin som på sikt kommer att rädda vårt äktenskap (och det måste vara värt ngt) och sen en fin vagn till Lillfjanten!I ett lamt försök att återvinna och spara på världens resurser så sålde vi vidare Sittyn, och eftersom vi inte tog ett överpris så borde vi utjämnat något lite lite eller ? Fin är den, eller vad säger ni?

Jag måste bara säga att det där täcket inte är vårt vanliga, det här bytte min man till igår eftersom Kissen hade spytt ner mitt!Som kuriosa kan jag nämna att detta har funnits i många olika färger, rosa och brunt för att bara nämna några :-)Fast jag gilllar det liiite ändå men jag är praktiskt taget uppvuxen med dem!

Idag så kom det ett paket till Klara från mormor! Det beställdes igår eftermiddag och var framme så fort, leve Posten! Hon blev så klart jätteglad och förundrade sig över sin stora tur ända tills hon fick höra att lite av innehållet skulle delas med lillasyster Lilly...Fortare än blixten svepte hon upp grejerna och sprang ut från rummet. Senare kom "vi" ändå fram till att en bok med Nalle P nog ändå var för barnslig till storasyster, så då var det inga problem. I paketet var även en film, Bambi, den ska det faktiskt bli kul att se, det var en present från min snälla moster Birgit! Tack så mycket :-)Nu ska bara kopporna försvinna så kommer allt att bli bra!