Nu ska vi snart vidare och fira jul numero 2!

Vi får hoppas på bättre stämning :-)

Hoppas ni får en lika rolig jul som vår lillasyster!

Nu är jag ensam igen och jag har tid att tänka igenom helgen...

Var uppe i natt och funderade lite, och kom på att det var tre veckor sen nu som jag började trappa ner på min medicin.

Ridå liksom.

Sist jag trappade upp medicinen så hade jag gruvlig ångest och det fanns inga större ljusglimtar, hur ska jag beskriva det, minsta problem, minsta arga suck så började jag fantisera om hur skönt det vore att vara död, döden blir som min bästa kompis, lockar mig, tar mig handen och säger att det är ingen idé att kämpa, de har det bättre utan dig.

Och nu är den här igen, gör mig svag och lockar mig mig med sin kravlöshet och mörker.

Men jag vill inte komma med längre, jag vill vara hos mina barn, jag vill se dem växa upp och kittlas och pussas och finnas här för dem.

Ibland kan jag få en känsla i bröstet som om det skulle sprängas av all kärlek jag känner för dem, mina härliga ungar! Antar att de är så ni andra känner med, och nu kan jag också känna det :-) 

Rörigt och deppigt ändå men jag är sådan här, även i mina bästa stunder så är det upp och ner, men nu vet jag i varje fall varför!

Jäkligt skönt! Jag kommer att må bra om några veckor och gör jag inte det så får jag slå min läkare en pling.

Då var vår julafton över-tack gode gud säger jag!

Utan att sortera och släta över för att skydda mig själv och andra så var det för mig en stor besvikelse, som man bäddar får man ligga sägs det, då har jag fått tag på en madrass från loppis, så går det när man prutar.

M blev sur på mig för att jag blev sur på honom som  loggade in på datorn när mina föräldrar och K satt och pratade och myste.

Bad honom tänka på att det var julafton med han skulle bara kolla en grej...och det tog inte lång stund men det var för att kolla en fiktiv fotbollsmatch..barnunge!

Inget som inte kunde dröja en liten stund.

Och ärligt, hur jädra taskig är han inte som bär sig åt så när mina föräldrar är här...mamma kom ut och frågade om vi bråkade och det blev en smula spänt om jag säger så, jag hade mest lust att  gråta.

Barnen hade kul i alla fall och det är mest för deras skull som jag står ut i det här förhållandet ändå.

Han är världens snällaste pappa och för det mesta världens snällaste man, men det räcker inte, inte för mig.

Imorgon är det hos oss i alla fall, vi ska fira vår första julafton av två imorgon! Det blir med mormor och morfar, så idag har vi ägnat hela dagen åt att städa, så ni får hålla tummarna för att det duger...

Vi tycker det är fint i alla fall och sitter småandäktiga och myser bland tomtar och clementiner.

Matdagen har varit bra även idag, jag åkte dit på en påse cashewnötter, 150 g men det ersatte båda mellanmål, kvällsmat och dessutom kvällssnackset, så jag får se på tisdag vad notan blir på vågen. För er som inte vet har jag en hårdsatsning för att gå under hundra tills nyårsafton..några kilon kvar så här jobbas det febrilt!! 

Förresten, ni måste ser K julfönster, hon jobbade hårt för att få fram julkänslan, inget jag hade gjort själv, jag nöjer mig med en tomte på vår sida staken men inte vår K inte :-)

GOD JUL alla bloggläsare!!!!!!!!! Tack för att ni finns underbaringar!!!!!!!!

Jag har inte haft så mycket julkänsla hittills men nu börjar jag känna ett litet tomtesug, var precis hemma hos en kompis och där drällde det av tomtar och ljusstakar, mina kanske vill komma upp från källaren de med *s* 

Mamma ska ha med vårt barndoms luciatåg, så det ska bli så mysigt! Det var stor kamp om att både få tända och släcka ljusen! Ni ska få se sedan, jag lovar att ta en bild.

Sen idag är det ju avslutning på Bonde söker fru, och okej jag erkänner, jag är en hopplös romantiker! Det ska bli så spännande att se vilka det fungerar för :-)

Jag har även fått ett paket på posten idag utan avsändare och postens stämpel är omöjlig att tyda...någon som vill erkänna :-)

Tänk att ett paket kan vara så välkommet :-) Här satt jag och försökte komma på en bra grej att använda i min rapport och det stod precis still, så kom brevbäraren med ett paket till mig från supersöta Denis!

Tidning och choklad, kan det bli bättre?

Tack snälla rara du!

Hej alla söta vänner, vad rörd jag ändå blev av alla snälla ord, det verkar finnas många som saknar bitar av sig själv...

Vi får försöka klara oss ändå!

Orkar inte skriva mer men jag kommer tillbaka på riktigt snart!

Kanske hjälper det att säga det högt, det som styr mitt liv är att jag är övertygad om att jag är misslyckad, totalt värdelös.

Varför jag är så hård mot mig själv vet jag inte, eller ja, det kommer ju från min bakgrund så klart där bara prestation räknades och där det var viktigt att vara smal.

Så mitt dilemma är att jag varken har åstakommit mycket och jag är dessutom fet, jag väger 106 kg. Jag är ingen, jag är bara fet liksom, jag kan inte umgås med människor som kände mig förut.

Många av mina vänner är något nu; läkare, pyskologer, lärare, jurister,  osv i alla oändlighet.

Vad ska jag göra i den församlingen?

Ibland lyckas jag hitta någon balans i tillvaron, jag knotar fram, känner mig ändå någorlunda glad och nöjd, men det är alltid där i bakgrunden.

Jag har min små råttor och de betyder allt för mig, de ska inte behöva känna sig värdelösa, jag ska göra rätt med dem, jag måste det!

Jag tänker på mig själv som en  förstörd människa, när början blir fel så tror inte jag det kan repareras, all jädra terapi i världen har inte lyckats med mig, jo man kan säga att det inte var ditt fel, du duger men jag kan inte tro det, när jag var hos läkaren sist så skulle hon så klart berömma mig, jag var så duktig, och en sådan fin människa. Jaha.

Det är som när man slarvar bort några pusselbitar, man kan ju se att det kunde varit fint men något saknas och ingenting kan reparera det, och så är det för  mig.