Jag är kvar i bloggvärlden, en smula stukad och med en massa andra bekymmer som tar tid och kraft.

Idag ska jag i alla fall få finfrämmat :-)

Men först ska jag hinna läsa några kapitel i min nya bok som heter Vetenskapligt tänkande, jag läste några passager högt för M och gladdes åt att jag inte var den enda som missade poängen.

Vilka grejer, men nu blir det en massa seminarium så något går väl in, för den här terminen måste jag klara mig bättre!

Denise, jag har bokat min tid nu!

Jag kan peppa dig med att min tandläkare sa att man kommer undan med det mesta i unga år, det kallas de förlåtande åren på tandläkarspråk, så iväg med dig och tänk vad stolt du kommer att vara sen! 

Och allt övrig aktivitet med, jag är världens segaste och eländigaste människan ibland, jag hann inte få in rapporten, inte i ett skick som jag lämnar in min grejer i alla fall.

Så jag tänkte att okej då får jag misslyckas då, det får bli så, och alla får ju misslyckas...typ men sen tog det skithårt ändå så det har varit några ganska kämpiga dagar. Egentligen har jag inte lust att skriva om det heller eftersom det är så sjukt tråkigt och jag är så sur på mig själv, men det jag egentligen skulle säga det är att stackars M som alltid får skäll här, har varit så bra, världens bästa och jag är så glad att jag har honom!

Så om du skulle läsa här någon gång, så vet du :-)

(och mogen som jag är så ska jag säga det sen med)

Vi har två matchande tavlor på väggen, mina då, sen åker en ner och jag ber M sätta upp den när han får tid, jajamän men det fick vänta en stund eftersom klockan var mycket och vi bor i lägenhet.

Idag när mamma var barnvakt så råkade den gå sönder och tja, jag kände mig lite irriterad och mumlade ngt bittert om att det ju ändå bara var min tavla så då gjorde det ju ingenting (mkt ironiskt), och det var ju bara tre veckor sen jag till så och då kom förklaringen...

-Jamen, det var ju över ett kvartal sen du sa det!

Fattar ni?

Som sagt, jag har försökt peppa mig hela dagen, det här överlever du, ingen fara, du får försöka igen bara!

Men shit vad jobbigt att misslyckas med tentor, nu har jag suttit varje dag sen inan jul och kikat och skrivit exempel på klassificeringar, tragglat och börjat om och tänkt om när det blivit fel...

Surt som fan!

Och mitt i alltihop finnas det löften till mig själv om att inte stressäta mig ur det, ni vet när allt är skit, så kan ju alltid en påse smågodis trösta, men inte ens det kan jag göra...blä vad jobbigt allt är nu!

Vill äta vill äta vill äta!

Kom fredag och vila, jag pendlar mellan två lägen, jag fixar det -jag fixar det aldrig!

Igår såg jag en dokumentär på Kunskapskanalen, gillar den kanalen särskilt när jag får vara själv uppe och hinner både se och tänka under tiden.

Den handlade om dödshjälp och vikten av att själv får bestämma när livet är färdigtlevt.

Känsligt så klart men väldigt viktigt, det är svårt att veta vad som är rätt, eller rätt behöver det inte vara men för dödligt sjuka människor som vill avsluta sina liv som de själva väljer, där ser jag inte jag någon konflikt.

Man fick följa en man med ALS som fick hjälp av en läkare utomlands att få dö.

Ett annat äldre par ville dö tillsammans, där var det egenligen bara mannen som sjuk, men hon ville dö med honom.

Det som jag hängde upp mig på var att de intervjuade dottern som sa att hon förstod och att mamman alltid sagt att hon inte ville leva utan sin man, och att hur mycket de än visste att deras föräldrar älskade dem, så hade de alltid vetat att föräldrarna älskat varandra mer. Mer än de älskade sina barn.

Märkligt tycker jag och hemskt sorgligt med för den delen.

Fint på ett sätt med.

Jag vet inte hur ni tänker, men min man är inget mot mina barn, mina barn kommer först, alltid. Jag älskar M,  men mina barn är mitt allt, min glädje, mitt liv, anledningen till allt annat!

Nja, lite dramtiskt kanske men ändå, just när det ska till och skrivas så krävs det särskilda förhållande, det måste vara rent och snyggt runt omkring mig, jag vill inte höra Nalle P gnälliga honungsletade och studsiga Tiger...

Jag vill inte leta efter borttappade vantar, finurla över kvällsmaten som ska passa både en gi-människa, en vegetarian och två kräsna barn, eller arrangera lekträffar och samtidigt skriva ut en karta över de små väninnornas hemvister...

Tänk att få vara ifred, lite dämpad musik och ett par sköna mysbrallor.

Ahh pulitzerpriset hir aj cam!

Nä, istället blir det något garanterat svagsint som med nöd och näppe tar sig igenom en fuskopponering. I bästa fall. 

Min man känner sig däremot optimistisk, jag har ju redan gjort en tiondel av rapporten !!

Snart så, jag har bud för femtioen krona :-)

Jag har ju tyvärr "råkat" förköpa mig hela december och måste tömma mitt lager, men så har jag för mycket göra just nu och hinner inte sitta med en massa paket och möjliga bråkiga köpare, så jag har bara två auktioner uppe och då blir det väl inte mer cash heller...men ni kan ju hålla en tumme eller två!

Sen vet jag inte om jag begära undantag för icke-köp månaden redan men vi ska på dop om tre veckor och jag har en så perfekt idé till tjejerna, K har redan kläderna så det är i så fall bara L som behöver en matchande tunika...räknas det då som shopping *s*

Jag ska i alla fall vara mycket ekonomisk och använda ett hemlig plagg från meandi, en storblommig tunika med taights och svarta stövlar, borde ju kunna funka till dop i januari eller? Föräldrarna är inte så pigga på svartklädda gäster så vad gör man?

Nytt år redan, eller vad säger ni?

Jag har så många planer för det nya året och någon summering av det året som gick har jag inte tid att bjuda på heller.

Nu är det nytt som gäller, nya utmaningar, nya mål och löften !

Jag avger av princip inga nypslöften men några mål för januari har jag i alla fall och de kan ni gärna påminna mig om, om jag glömmer.

-Jag ska sköta min diet strikt nu fram till den 18 januari, inget godis, idag är det dag tre!

-Jag ska inte shoppa något alls månaden ut, det har blivit alldeles för mycket och jag har små påsar över hela lägenheten...

-Sen ska jag ringa min tandläkare och boka tid!

-Givetvis ska jag skriva färdigt min rapport, den ska vara klar redan den 9:e så nu börjar det brinna i knutarna.