Vad göra med en katt som inte gör number two på lådan, utan brevid?

Nu är vi inne på fjärde året och det som antagligen började som en prostest mot vår lilla tjej har blivit en otäck vana.

Hon har varit hos veterinären och det är inget fel, vissa veckor om vi har tur så gör hon det bara två gånger, men nu är det fjärde gången på raken och lådan är ren och sanden utbytt och riklig dessutom.

Vi har försökt ge bort henne men som ni kan tänka er så står folk inte på kö precis...

M är helt emot att avliva henne men jag börjar tröttna rejält på det här!

Vad hade ni gjort?

Jag klagar  ju en del på min kära man och lär fortstätta med det så länge som vi bor tillsammans! Han är mycket för uppdelade ansvarsområden, om han tar kattlådan så måste jag ta maten, gör han maten så tar jag disken osv i all oändlighet.

Nu har han tagit diskmaskinen fem gångger i rad så  det fick ju jag stå till svars för i fredags..himmel alltså, jag blev först alldeles paff, vem sjutton bryr sig ? Jag gör annat i hemmet!

Jo min lilla man så klart.

Sen tänkte jag efter, varför hade han tagit den så många gånger i rad...jo för jag hade lämnat barnen och dessutom varit i skolan två dagar den veckan, han har semester så det har bara blivit så!

 Han är verkligen bra på att läga märke till när något inte gagnar honom men

om jag skulle "råka ut" för att tömma diskmaskinen flera gånger i rad så hade jag ansetts som en riktig kvinna *s* och kanske fått en puss på kinden, men bara om jag inte blivit arg...för det blir ju inte riktiga kvinnor heller, ni visste väl det?

Fan vad sjuk han är!

Jag har grunnat en del enda sen jag pratade om det här med min terapeut

för snart ett år sen, men jag funderar som sagt en del, om jag går för långt?

Alltså, hon  tyckte att jag la ner för mycket tid på att tänka på alla andra och borde tänka mer på mig själv...men det är så svårt, mycket roligare att vara snäll och omtänksam mot andra, men det jag finurlar på som hon var inne på det är att jag med alla mina presenter och grejer jag lägger mig i så irriterar jag mer än jag skänker glädje?

Jag ger ju inget till någon som jag inte vill, som när jag hade ett par sovpuckar och så fick Alex dem av mig eftersom hon behövde dem och jag inte gjorde det, varför är det fel? Jag fattar inte!

Eller om jag har en body över som jag ger någon så varför är det så provocerande, om jag inte använder den och inte orkar sälja på Tradera så varför inte? 

Några av mina vänner från juli uppfattar jag just som vänner, och då gör det väl inget om jag skickar ett kort och gratulerar? Jag skulle inte dra mig för att skicka något till nästan vem som helst som behövde det, särkilt om jag inte själv använder det, jag har skänkt bort nästan alla ungarnas grejer som jag inte vill spara, och de flesta har varit glada tror jag i alla fall! Jag själv tog glatt emot en pyjamas till L som var för liten för Nike, vadå, är det inte så vänner gör?

Jag är sån här bara, jag älskar att hjälpa till om jag kan, eller göra någon glad, jag älskar själv när det dyker upp en liten kul grej på posten, varför kan man inte göra det? Där tycker jag verkligen det är tanken som räknas, jag vet själv hur glad jag blev när jag fick paket och kort när mina råttor var spädisar, nyblivna mammor -ska- uppvaktas eller, det är ju inte som om jag köper en vagn till någon? Det är ju grejer de lika gärna hade klarat sig utan och inget tvång att hålla på och kyssa mig i röven, jag mår själv bra av att tänka på andra! 

Som ni märker försvarar jag mig vilt!

Men är jag för på?

Usch jag vill verkligen inte uppfattas som en busybody som lägger näsan i blöt hela tiden!

Länge länge gick jag och funderade på vem lillasyster egenligen liknade, hon är inte så lik mig och absolut inte lik sin pappa som liten heller, men denna bilden var bara för mycket eller!

De är så lika, tycker jag i alla fall, samma snea ögon när de ler och det är något med munnen också!

Håller ni med?

Det var jättekul att komma ut och bara umgås vi två, det var alldeles för länge sen...

Det hela skulle ju vara en överraskning så när min pappa med tondörstämma började fråga vad han skulle göra om L vaknde höll på att  spräcka all min planering, men jag räddade situationen någorlunda, men M lystrade till, så innan vi gick så sa mamma till oss att inte komma senare än elva eftersom de ville kommer till hotellet i rimlig tid *s*

Lite fönstershopping och lite reel shopping, jag fick ett läppglans från Rosebud och ett par jättesnygga solglasögon!

Sen for vi vidare in till stan och satte oss i en park och bara njöt av solen, vi hade bord vid sju så vi började dra oss bortåt, åt en jättegod middag med förrätt som bestod av en antipasto tallrik med en massa delikatesser, och sen beställde M pasta och jag en skaldjursplatta!

M ville stanna länge på restaurangen men jag skyllde på träsmak och så begav vi oss mot bion, M blev verkligen förvånda och glad, men misstänksam att vi skulle kolla på Sex and the City...jag spelade med och så blev ju glädjen desto större när han såg att det var Mamma mia vi skulle se i stället :-)

Filmen var skitrolig och vi skrattade gott, fast man får verkligen kämpa emot lusten att sjunga med...måste köpa den sen så jag kan gapa med!

Efter filmen hade vi egentligen "bråttom" men jag insisterade på att få ta en kopp kaffe nu när vi äntligen kommit iväg, så vi satte oss på en uteservering och så gick jag in och beställde drinkar, så gott och vilken vuxengrej eller hur? 

Men då var jag tvungen att dra upp nyckekortet för M som ändå är en väldigt hänsynsfull svärson :-)

Natten, ja den var härlig men för kort!

Och frukosten var mumsig! 

Ja det är i alla fall planen, vi kommer säkert att hinna bli ovänner, men skam den som ger sig!

Imorgon så har jag hemliga planer för min man, jag har bokat bord på hemlig restaurang, bådas favorit dessutom så jag hoppas han blir glad.

Efteråt ska vi på bio och se Mamma Mia, jag ville helst se Sex and the city men jag vet att det skulle bli plågsamt för honom, han är inte så förtjust i karaktärerna, möjligtvis Charlotte då *s*

Men det verkar som många har gillat Mamma Mia så vi gör ett försök, den är ju ganska ny fortfarande och bara det är en bedrift eller?

Sen har vi en hotellnatt bokad, på samma hotell som vi firade vår bröllopsnatt på för snart tre år sen! Och jag ser redan fram emot frukosten, är inte det nästan det bästa-mums!

Wish me luck! 

Tre dagar på dagis för den lilla och redan första infektionen...det här börjar inte bra! Och till råga på allt så har vi nu två barn som ska ha penicillin på morgonen, och ni vet ju hur den smakar. K är nästan färdig med sin kur som hon fick för en annan infektion i tummen och precis som vi började se slutet på den kuren sätts lillasyster på en likadan, läkaren råd var att ge henne den så långt ner i svalget som möjligt=fasthållning!

Jaja det ska vi säkert överleva!

Jag var hos min rara läkare idag och har nu två tabletter att välja på om jag inte kan sova, en lite mildare och en starkare, eller det var den kanske inte men den fungerade på ett annat sätt. Jag har så svårt för att be om recept, känner mig som en knarkare men å andra sidan så är de ju bättre än de tabletter jag tog innan...det var rena knarket, så det här är en bris i vinden. Men kan jag bara få sova så är saken biff för jag känner mig verkligen pigg och glad igen, goa Åsa är tillbaka!

Jag slås ofta över hur våra två tjejer kan vara så olika i sättet, på ett sätt så inbillade jag nog att nästa bebis skulle vara som K, bara mindre men en kopia. Ut kommer en halvvild unge som inte vill kramas, som aldrig vill sitta i famnen och gosa utan hon vill ut i världen, kolla in leksakerna, kratta och gräva i mammas förbjudna trädgård, ja listan tar aldrig slut!

Men det märkligaste av allt slog mig nu ändå, ja det är inte så märkligt men tja ni vet, omvända roller då, lillasyster vakande till i sin egen säng och behövde lite gos innan hon kunde somna om,  hon är två år och sover i underslaffen på en våningssäng, vill hon ha tänt så knäpper hon bara på sin nattlampa, inne i stora sängen med oss ligger en femåring och sussar sött, hon har i princip aldrig velat sova själv, måste klappas om och lugnas några gånger per natt, pratar i sömnen och sparkas *s* somna in själv går absolut inte, utan hon ska nattas och sen får vi kuvade föräldrar smyga ut, vid det laget har lillasyster redan tagit sin flaska och gått in och lagt sig, hon vill inte höra en sång ens, utan en rejäl kram och  så drar hon upp täcket ända till hakan om somnar själv.

Så summan av kardemumman är ändå att det är otroligt mysigt när lillasyster ändå vill mysa, ansikte mot ansike, varma små andetag i mörkret, små fingrar som pillar i mitt hår-total lycka och bara vi!

Min lilla älskling och jag.