Härlig dag med bad och grillning! Barnen myser och mår bra :-)

Stackars mig jag har dragit min andra visdomstand, den som skulle vara så lätt, om ni kommer ihåg...efter två timmars slitande så skar hon ut den så här sitter jag med hela näbben full med styng och en jädra värk!

Återkommer!

En deppig dag dök det upp ett sött brev i lådan, från Sofia, den härliga tjejen! *rörd*

Så skönt att någon orkar bry sig, hur sällsynta är inte brev nu för tiden?

Jag vann faktiskt 175 kr och det var ju inte dåligt :-)

Tack för alla kommentarer, värmer i hjärtat. Jäkligt känsligt ämne men ni är de enda jag kunde fråga om råd och hjälp.

Här har egentligen inte hänt så mycket, jag orkar inte skriva några jätteresonemnag, jag har hela huvudet fullt av dem ändå, men jag är inte redo att ge upp än, jag är inte säker på att det blir bättre än såhär men jag kan inte ge upp ändå.

Till syvende och sist är vi en familj, inte den perfekta, inte den jag skulle vilja ha alla gånger men trots allt den enda jag har.

Jag vill ha mer från M, jag behöver mer och det goda som kom ur det sista grälet vi hade var att jag verkligen sa precis vad jag tänkte och kände, jag sket i hur han skulle ta det, jag bara sa det!

Jag tror han fattade. Vi får se.

Sen vill jag ändå till M försvar säga att han dragit en jättelast härhemma, han har fått göra allt och det har slitit på honom med, han har inte skött det perfekt, knappt halvbra vissa dagar men han har inte gett upp på mig så därför kommer jag att ge honom en chans till, vi får se hur sommaren går helt enkelt.

När kan man ge upp? Är det när man känner sig alldeles tom och uppgiven?

Eller är det när man inser för tusende gången att mannen skiter i hur det känns att ligga med någon som bara bryr sig om sig själv?

Är det när man för tusende gången får sin sjukdom kastad i ansiktet?

Jag är en självisk människa som bara tänker på mig själv, som aldrig gör något för honom, som bara skyller på att jag är deprimerad. Jag är värdelös, en dålig mamma. Jga klarar mig inte utan honom, jag skulle aldrig klara av att ha barnen om jag var ensam.

Jag är den som inte kommer ihåg min bebis första år, som häpnar inför hur liten hon var, jag kommer inte ihåg det, för jag fanns inte där för henne, jag levde inte då, jag existerade bara då, jag ammade henne för det var allt jag kunde, men jag kommer inte ihåg henne. Fick en fin journal på bvc. Duktiga mamman.

Ändå är det mest synd om honom?

Jag förstår inte.

Jag mår uselt, det kom tillbaka, jag vet inte ens om det kan gå så snabbt...men jag kan inte chansa fler gånger utan jag är tillbaka på full dos igen, med en ruskig huvudvärk som följd.

Så förbannad på vårdcentralen här, om inte alla jordens idioter hade valt att samlas just här så hade jag kunnat få hjälp med medicineringen och lite hjälp med hur jag ska göra. Men nu går det inte, jag kan inte gå tillbaka, jag har inte den orken, inte ännu.

Nu har vi pysslat i trädgården halva dagen och det är ju jättemycket som måste lastas iväg eftersom vi inte har kompost i vår miniplätt till trädgård...

Han ska göra det, men när det passar honom, så nu kom jag upp efter att ha lagt båda barnen, då sitter lillkillen och spelar tv-spel ?!

Jamen vad skönt tänker jag då är skiten borta så jag skulle bara ut och vattna och lägga vår stenkant...jojomen visst är skiten kvar!!

Tomatpinnarna är inte uppe, vår livsfarliga gräsklippare står fortfarande framme fast vi kom överens om att ställa ner den i förrådet för en vecka sen snart. Barnens badkläder ligger framme i små blöta högar.

Var finns alla driftiga män, är de uppbokade av allsköns renoveringsprogram?

Skicka hit en driftig karl om du ser honom, jag ska vara snäll och t.o.m laga lite mat :-)

Vi var på Tivoli i lördags och vi hann precis in och så öppnade himlen sig...jag ville så klart hem som alla förnuftiga föräldrar, men K ville åka allt som fanns, så iväg och köpa regnskydd (tyvärr fanns det inget för min rumpa så efter andra karusellen var jag genomblöt)

Det här fotot togs efter fyra timmar, visst ser vi käcka ut?

Annars kan jag verkligen rekommendera Tivoli, jättefina karuseller, lite oldschool sådär men charmigt, super personal, inga sura ungdomar som på vissa nöjesparker(...) utan alla ler och pratar med de små, och i detta skitväder-imponerande!

Nu ska jag på mammafika, fast jag borde plugga *s*

Så bra så att alla måste få läsa om det :-)

Idag var jag ute och gick min långa promenad och då ville så klart K med, så hon fick cykla och det var verkligen ett kul sällskap, hon hade fått stränga order om att inte gnälla så det gjorde hon inte heller, hon var ganska så noga med att påpeka det dock, sött!

Det vore verkligen en perfekt hobby för oss  smålata tjejer.

I skolan har vi kommit igång med vårt grupparbete och det går ganska så bra, vi har fått igenom vårt förslag och lite beröm på det så det känns bra.

Jag är inte jättepigg på att arbeta i grupp men det är bara att hugga i, imorgon ska jag vara hemma och läsa två raporter, och tala om att det känns lyxigt, en morgonpromenad och sen lite ensamtid, L ska på blöjprovning med sin pappa och K ska till dagis.

Det roligaste av allt eller ja vad ska man säga, det är att jag har börjat trappa ner på min medicin så nu får ni hålla tummarna att mamman håller sig på banan även utan piller!