Här händer inte så mycket, jag håller på med en rapport i skolan och idag hade jag tiggt till mig en intervju men mina frågor skulle godkännas av min handledare, och dagarna gick, slutligen fick jag svar från henne, frågorna dög inte.

Svaret kom sent på eftermiddagen, dagen innan jag skulle intervjua min respondent...och så skrev hon att jag skulle läsa igenom den senaste forskningen och återkomma senare på kvällen.

Hur sjutton ska jag hinna det? Åtta på kvällen var ungarna i säng och jag var slut, vilken mamma är inte det liksom?

Så nu händer inte så mycket, jo det är kaos så klart, det är det jämt när  jag gör något annat, varför kan min man aldrig lugna ner ungarna själv, alltid ska jag behöva komma, inte undra på att jag inte hinner blogga!

I lördags var det dags för vår lilla familj tillsammans med morfar att bege oss mot Lek och Bushuset här i stan.

Allt gick som planerat, barnen lekte och fikade om vartannat och så var tiden nästan ute och vi skulle hem och tvätta så jag höll precis på att packa ihop våra grejer, då går brandlarmet.

Jag tror inte jag var så rädd egentligen, men bara tanken på det här jättebygget och leksaksställningen i flera våningar, och larmet som tjöt och folk som sprang och barnen som grät...fy det var otäckt ändå.

Jag ser i ögonvrån att de kommer emot mig, skönt hinner jag tänka, då kan vi gå ut tillsammans, kanske till och med tömma skåpet med våra grejer, men lillasyster är inte med...

Vild panik direkt, M far iväg och jag efter, jag hör min pappa ropa att M kan ta henne, men jag far efter M, det finns inte en chans att jag lämnar byggnaden utan henne.  

Nu är nästan alla ute så vi ser bra men det är ju så jäkla stort och vi ropar som galningar på henne men ingen respons, personalen vill att vi går ut så letar de efter henne...jag sliter mig loss och springer vidare, känner tårarna komma och skriken efter lillasyster blir allt mer hysteriska, då ser jag henne, i famnen på en av personalen, arg som ett bi så klart, men lite glad att se mamma  i alla fall!

Ut i friska luften och efter en kvart så fick man gå in igen om man ville, men vi åkte hem och åt lördagsgodis och grillade istället med våra underbara huliganer!

Jag har ingen viktnedgång att redovisa för jag har inte gått ner mer än det första 1½ kg jag gick ner första veckan, men jag har ändå blivit smalare, lite syns det i ansiktet och jag fick på mig ett par byxor som var för små för två veckor sedan!

Jag var på bio idag, vi har köpt en sådant där kort man kan gå på bio med under dagen, då kostar bion  55 med ett bonuskort, tror jag, jag lyssnade inte så noga när vi köpte det.

Så idag var det dags för Australia, en märklig film tyckte jag, blir inte klok på den, men bara att få se Hugh Jackmans härligt håriga bringa gjorde det värt det för mig-mums!

Så rann tiden ut för den lilla madamen som använde halva lägneheten som låda! Även fast vi visste att vi var tvungna att göra det så var det jobbig ändå, särskilt för mig som fick gå iväg med henne.

Hon var lite orolig så klart för buren, men efter en stund så la hon sig tillrätta, just där solen värmde på, inte så dumt ändå ;)

Sprutan tog jättesnabbt, lite otäckt att se henne så lealös så snabbt men det är ju bra att de får bra grejer och slipper bli så oroliga.

Jag satt hos henne tills hjärtat hade slutat slå, kattburen lämnde jag kvar till Katthjälpen, lika bra att den går till någon som behöver den!

Här är tomt och K är så ledsen och ligger och gråter efter Kissen, lilla gumman, hon blev helt knäckt när jag fick säga att Kissen var borta.

Vi kommer att sakna dig lilla vän!

Pratade med en god vän igår kväll och det lät såhär:

-Vad är det du äter?

-Dajm säger jag

-Men det är väl inte lchf?

-Joo, säger jag

-Är det lchf-dajm?

-Ja säger jag!

-Nya tag imorgon?

-Ja absolut säger jag!

Skönt att så mycket kan sägas med så få ord!

Tack gulliga rara Annika!

Jaha, så har det hänt!

Jag är inte längre K favorit, uan det är pappa, och så är det väl  och det gör väl egentligen ingenting, bortsett från att det gör så ont!

Idag fick jag inte lägga henne utan det skulle pappa göra, så har vi ju haft det ett par månader nu men så nu i påsken så har jag fått lägga henne varannan gång men idag så var det slut.

Hon satt bara och grät och skrek efter pappa och nu sitter jag här och är ledsen, barnsligt så klart men vad fan!

Har era femåringar hållt på såhär?

Nu har jag suttit nästan hela dagen och ändå inte fått något gjort med skolan, anvisningarna är bedrövliga och jag fattar knappt instruktionerna till tentan...men nu tror jag att jag hittade en ingång! Igen, men skam den som ger sig! Ibland är det verkligen för berövligt att plugga i vuxen ålder, jag har inte överdrivet mycket motivation och vill bara komma igång med "livet" på riktigt!!

Busmajorna har varit och träffat Fiffi i dag och lillasyster är stoltast för hon vågade krama Fiffi, det gjorde inte storasyster som fortfarande grämer sig lite, men som hon sen sa så klokt så var det ju inte riktiga Fiffi utan bara en som var utklädd, hon hade nämligen sett dragkedjan ;)

Så var det dags i morse att hoppa på vågen för en koll, 1,5 kg första veckan så det känns faktiskt bra! Lchf är inte en snabb bantingsfix, utan ett annat sätt att äta, ett sätt som mer påminner om hur vi åt innan Felix och mamma Scan lagade maten åt oss. Bra mat utan en massa tillsatser, jag har blivit så inspirerad av att äta nyttigare så jag hoppar över min favvodryck helt självmant ;)

Halva släkten lever på lchf nu, mamma har en helt förändrad syn på allt som rör mat, hon som kört pulver, bantingstabletter, buljong, viktväktarna, Scarsdale, keso och banan, flygvärdinne, Rigshospitalet, kålsoppa och äggmetoden som hon svimmade av...har ätit så här sen förra sommaren, och har gått ner max tjugo kilo, men har en helt ny kropp ändå.

Det där suget hon hade hela tiden, och som hela tiden vann, varje roligt tillfälle skulle firas med glass, godis eller fika i massor, jag kommer från en hel släkt av fritidsbulimiker, när vi satt ner och fikade fanns allt, winerbröd, vetebröd, någon slags bakelse, små kakor ja allt man kan tänka sig och det var egentligen ingen som reagerade, det var normalt!

Men suget har försvunnit helt för mamma i alla fall, pappa har kvar det, och mobbas skoningslöst av mamma, ändå tack vare att han äter bra för det mesta så har han tappat tio kilo!

Jag hoppas jag kan lyckas lika bra, för en gångs skull vill jag bli som mamma;)