Jag står och putsar i köket,  lister och skåp ni vet, hur sjutton kan de bli skitiga så snabbt förresten? I ögonvrån ser jag en man med ett barn i L ålder och ett litet större barn som cyklar runt på gården, han ser inte så tokig ut...vilken liten goding!

Den kloka läsaren har säkert redan gissat att det var M och mina gullungar jag såg, vad hade Freud sagt om detta, ja mer än penisavund då?

Jag har jättesvårt för att säga att M är mannen i mitt liv och min drömman och allt vad ni andra så ogenerat skriver på era bloggar, men jag kan säga så mycket att han är min och mitt undermedvetna är nöjd i alla fall :-)

Hemma igen efter några dagar ute i skärsgårdsstuga med mina föräldrar...tio kvadratmeter med toa och dusch ute i buschen, kan säkert funka i fint väder och  vid gott livsmod men inte i regn och rusk.

Nu är vi hemma på egen mark igen och det känns alldeles underbart!!

Nu ska vi aldrig åka bort mer igen :-)

Nu är väskan packad, tänk vad mycket grejer man behöver för en ynka semestervecka! Handdukar, solcreme, massor med ombyten och då har jag ändå bara packat till ungarna, själv ska jag jäsa omkring i småskitna kläder hela veckan :-)

Måste bara kommentera bloggandet, jag är inte så kass som jag kanske verkar ibland...jag är mer en mild manodepressiv människa om jag har en diagnos alls, vissa dagar är toppen och andra är skit, dock skriver jag mest när jag är på botten! Lätt för alla falla ner i gropen men ganska så snabb på att ta mig ur den med. Och jäkligt mycket tuffare än det verkar här, fråga bara min man om ni inte tro mig :-)

Jag bloggar inte under semestern eftersom jag är för..tja oteknisk helt enkelt, så ha det så bra i sommarvädret!

Min lilla gumma skulle egentligen komma till oss på Midsommar men väntade ytterligare några dagar, men imorgon känns ändå lite som hennes dag eftersom det var vårt riktmärke ett tag där.

Jag ska passa på att skriva ner hennes förlossningsberättelse innan den glöms bort.

Redan på fredag kväll dvs dag 8 så kände jag att det var något som kändes lite lite annorlunda, men vi gick och lade oss och på morgonen var det borta så klart, jag hade inte sagt något till Mattias än utan jag ville behålla det lite för mig själv, vara helt säkert.Tala om besvikelse...återigen på lördag kväll i soffa var det något annorlunda på g, det ökade lite i styrka och jag var tyvungen att förbereda mannen på att det kanske kanske var dags, vi gick och lade oss igen men denna natten var inte som den skulle helt, jag vaknade flera gånger och hade ont, lade mig på sidan och somnade om igen, förväntasfull och skräckslagen på samma gång.

Springer upp på toan för att kolla om det hade hänt något, och slemproppen var på g- hurra!! Ringde mamma och pappa som kastade sig i bilen, det har över trettio mil att åka ! Tappade upp ett bad och låg och myste och så hände det så klart, allt bara stannade av...nej!!!

Lika bra att kolhydratladda så Mattias ställde in en lasagen i ugnen som jag satt och åt när mamma och pappa kom, det blev så klart sura eftersom jag hade sagt att bebben var på g, där satt jag och mumsade i mig mat i stället för att ligga och vråla på golvet...

Denna eftermiddag var plågsam, det var jättevarmt och modet sjönk hos oss alla, mest på mina föräldrar tror jag, jag och Mattias gick ut och gick i trettio graders vämre, fyra trappor ner och upp, det borde säga er något om stämningen uppe oss hos.

Runt fem sa jag att hur ska vi göra ska ni ta K och åka hem till er ?

JAAA skrek mamma och log för första gången denna dagen , fem minuter senare satt det i bilen på väg hem till sig.

Jag och Mattias gick in och lade oss i sängen, skedställningen , han höll om min mage och det var jätteskönt (inget sex alltså :-)) för just det så fort mina hemska föräldrar åkt så satte värkarna igång med full fart, tala om att psyket är starkare än kroppen.

Runt tio åkte vi in, jag lät Mattias ringa, ni vet ju hur mycket medlidande en orolig man kan väcka och vips var vi välkomna in på en koll. Undersökningen visade att jag var öppen 2 cm, men med en livmoderhals som var stenhårt så jag visste att här gällde det att stå på sig...

Bm ville vi skulle åka hem och det sa jag är okej om du kan garantera att bebben inte kommer i natt.( vi/jag har redan fött ett barn utan nämnvärd smärtlindring ensam på förlossningen eftersom jag ansågs vara gnällig.)

Nä det kunde hon ju inte, men på förlossningen kunde vi ju inte stanna heller...skulle vi kunna ta en promenad kanske och återkomma? Många funderingar och fram och tillbaka...sen kom hon på att vi kunde få ett rum på bb och sen ringa ner på henne och det kändes som det var på g.

Vilken plåga att ligga på bb och se och höra alla små och veta att man hade skiten framför sig, vi stängde in oss på rummet med en gång! Sen var det skeden igen och värkarna kom och gick, jag andades mig igenom dem, de var korta men kändes, vet inte hur länge vi låg där i natten, det var alldeles stilla utanför...så plötsligt trycker det på och jag vill åka hem, Mattias blir orolig och vill ringa på vår barnmorska Ingela men jag är arg på henne och tycker hon kan dra, Mattias ringer ändå och hon kommer efter en stund, jag hör att de pratar med varandra och så säger hon att okej då går vi ner till förlossningen och kikar, jag går före och Mattias tar min koffeinfria cola-light flaska (han köpte fel)och går efter mig.

Duns, det är jag som faller i golvet, inte en muskel i kroppen lyder mig, mycket märklig känsla kan jag meddela.

Sängen kommer och hur jag kom upp på denna vette sjutton...ner till förlossingen, av med byxorna och där kommer första riktiga krystvärken, öppen tio cm- nu är det bebis på gång hojtar bm.

En krystvärk till och ett sug på lustgasen för pallade inte tanken på att inte få ens en puff av min favvogas, jag är lagom luddig nu, allt känns bra, jag kommer inte ens ihåg om det gjorde ont...åh lavemanget hör jag bm säga, det glömde jag, jag fnissar elakt in i lustgasen, rätt åt dig som ens tänkte tanken att skicka hem oss, sen forsar det vatten och Lilly är ute.

Slänger ifrån min masken, ge mig henne!!!! Och där ligger hon , min älskade bebis, helt perfekt och ljuvlig! På mindre än fyra timmar har du gjort din livs resa. Små små pepparkornsögon kikar misstänksamt på mig, lilla gumman vilken start du fick, kanske anade du något, men jag har alltid velat älska dig, även om jag inte har inte kunnat visa det alla gånger och jag hade aldrig låtit någon skada dig.

Nu är du snart ett år, mamma ska baka en tårta med massor med grädde som du gillar och jordgubbar så klart!

Älskar dig lilla råttan!

Denna härliga dag för småbarnsföräldrar är snart här, barnbidraget kommer imorgon! Vi har inte så mycket som ska köpas som tur är, jag har ett soffbord ute på annons och hoppas så klart att någon ska vilja fynda, vi har en sulky på g, Mattias suckar och stönar...vad ska vi med en ny vagn till?

Eftersom jag har många goda skäl så kapitulerar han snart :-)

Bilder kommer senare, det är ingen snygg vagn men det fanns plats för mammas obligatoriska colaburk i alla fall!

Måste visa er den här bilden på K, visst är hon söt min lilla häxa?

Ha det så roligt imorgon alla mammorna, hoppas vi kan ses en annan gång, jag har inte varit i huvudstaden på år...

Vår lilla tjej kan också en massa bus och andra små saker som är bra att kunna, hennes mått är det ingen som vet eftersom vi missat bvc igen ...

Hon är i alla fall 11 månader och någon vecka och detta kan hon:

-Gå själv

-När hon trillar så kan hon liksom hoppa upp, det kan inte jag så därför kommer det med :-)

-Äta själv

-Hålla flaskan själv

-Ta bort locket från poolen och fiska upp sin favoritkrabba

-Slänga sin blöja i papperskorgen

-Tömma kattlådan på allt innehåll (denna talang är lite jobbig)

-Skrika jättehögt så mamma tvingar storasyster att ge mig sina saker)

-Slänga täcket över huvudet och leka tittut!

-Kliva upp på sin moped och ta sig ner, samt rulla den några meter

-Smyga jättenära kameran och charma pappa :-) 

Jaha så var det dags igen, fastnar i mina egna negativa tankar, spiralen går obevekligen neråt...skyddslös igen.

Varför blir det så här? Ska jag se detta som ett tecken på att jag borde fortsätta med mina tabletter, var det ett misstag att sluta?

Alldeles för skör, minsta kontakt med någon leder till miljoner små hugg som inte hinner läka förräns det är dags för nästa attack.

Tänker tänker tänker, vad gör jag för fel, vad är det med mig, vad är det i mig som väcker så starka känlor i andra så det absolut måste försöka krossa mig? Det är väl egentligen en bisarr komplimang men just nu vill jag inte!

Konstigt att jag som alltid känner mig osynlig tydligen både syns och hörs tillräckligt för att väcka anstöt:-)

Vi var ju på litet kontaktsamtal eller som det väl heter du , utvecklingssamtal med dagis eller förskolan som det heter nu.

För att bredda underlaget lite så hade det ställt några frågor till varje barn och det här var hennes svar och frågor:

1.Hur ser du ut?

-Ibland är jag prickig i ansiktet (vattkoppor) och ibland har jag smörgås i ansiktet.

2.Hur många år är du?

-Hon visar fem men säger att hon snart ska fylla fyra och då ska mamma baka en jordgubbstårta.

3.Vad tycker du om att göra på förskolan?

Ute: leker jag bebis eller gungar med Wilma

Inne:Tycker jag om att pussla

4.Vad gör du när du är hemma?

-Tittar på Bambi eller slår Lillasyster, ibland leker vi också. Det är roligt med lillasyster ibland.

5.Vad är din favoritmat?

Fisk och potatis  med morötter och hårdmacka

6.Vad heter din bästa kompis?

Wilma men jag leker men Frida och Wera också. Men inga killar utom Akram(förra grannen som är supersöt)