Här har vi en unge som inte säger mycket...

Jag saknar verkligen att ha en liten tvååring som pratar, det finns ju inget sötare än att höra deras glada babbel!

Jag vet att hon kommer att prata, eller jag hoppas i alla fall *s*

vi förstår det mesta, men mycket frustration kunde kanske avhjälpas om hon kunde göra sig bättre förstådd, vem vet?

Här är i alla fall hennes ord:

Pappa

Mamma -sagt i två månader, innan var jag pappa med mindre entusiastiskt tonläge)

Klara

Titta

Kkss kan vara katten

Sen var det slut, inte i närheten av en tvåords-mening.

Nu tvekar jag lite, K har precis fyllt år och som vanligt drunknat i presenter, även lillasyster fick lite små presenter så allt är frid och fröjd.

Men nu fundererar jag som sagt på att köpa en ruschkana som de kan använda i den nya poolen som vi packade upp i helgen.

På ett sätt känns det konstigt att fundera på det, det finns pengar till presenten från moster som säkert skulle tycka det var kul att förknippas med sånt bus som det antagligen kommer att bli, men samtidigt hur mycket ska man köpa till de små rackarna? Någon direkt semester har vi ju inte råd med så vi ska vara mest vara hemma på vår lilla gräsmatta så på ett sätt vill jag unna dem den! Men ändå inte ge dem allt som finns heller...

Barn ska ju få ha saker så klart men de vill ju alltid ha mer, jag känner mig så kluven som ni märker...

Så köpa eller inte?

Först ett stort gratttis till egomamman, tänk att jag för fem år sedan låg på ett bb-rum med två andra mammor och stirrade på min lilla förstfödda, ont i hela kroppen, rädd var jag, rädd för att göra fel och jag kunde inte äta något rejält på flera dagar eftersom min lilla skrek om jag lade ner henne...och det gick ju inte! Rädd för att inte kunna amma...

Nu har det redan gått fem år och det går inte att förstå, vem var jag innan du kom, vad sjutton gjorde jag?

Egentligen vet jag ju, jag låg och smaskade smågodis och läste deckare, precis som jag gör idag om jag bara kan, mamma inte helgon!

Här kommer i alla fall ett kort på den stora damen!

Här händer masor, i verkliga livet men inget som jag orkar skriva om, vi har inrett syrrornas rum, det blev fint, men nu orkar jag inte ta kort och det är ju sånt man vill se eller hur!

Imorgon börjar stora bakandet, K fyller fem och har beställt rosa muffins, det blev årets favvis förra året, sen ska jag baka stora chocolate chip cookies med mörk choklad, de blir farligt goda...

Men annars så råder det stor bloggtorka, jag kommer tillbaka, aj prömise!

Stor dag i Frankrike, mitt absoluta favoritland tror jag, språket, maten och det underbara vinet, Italien ligger på platsen efter med ungfär likadan motivering!

Motivationen tryter, jag och min stegmätare är över den värsta förälskesefasen, nu är det tristare för var dag som kommer, det gör ont under fötterna, jag har så tjocka armar så huden gnids mot varandra-aj! Små små sår men det är väl bara att tuffa vidare?

12500 steg blev det igår i alla fall!

I helgen klarade jag och M det ultimata testet för gifta/sammanboende par, vi monterade ihop en våningssäng från Ikea och sen målade vi den, nästan hela tiden i galna, klåfingriga ungars sällskap...så jag tror det är vi !

M började sin målarkarriär med att ställa sig på locket till färgburken, det var lite tufft eftersom han inte märkte det och började tassa ut till köket...men jag smålog bara milt *mycket stolt*

I en vanlig familj kanske det här är vardagsmat, men i vår är det stort.

Lite bakgrundsfakat: Jag ligger i sängen och äter ägg, resten av familjen flyr av förklarliga skäl, doften är tämligen skarp...

Kvar är bara jag och K som säger

-Mamma jag vill gosa med dig även om du luktar ägg ur munnen mamsis

hon fortsätter, ägg ska lukta så , visst mamma ! Jag vill alltid vara med dig !

Visst är hon en underligt söt figur!

Hej hopp, upp i morse och skulle göra lite frukost till de små änglarna, nähä det ekade inne i kylen...ingen obligatorisk yoghurt!!

Klockan sju prick stod vi utanför Willys, L i nattlinne och K i sin lilla kinaklännning, hon kände på sig att mamma skulle gå med på det mesta!

Lite sur på M är jag allt, måste han fresta på mitt tålamod hur mycket som helst? Han har en teori nu misstänker som går ut på om han draaaaaaaaar ut på allt tillräckligt länge så gör jag det själv, visst jag är deprimerad och hela den jäkla skiten men jag är inte i koma!!!!!!

Lite ordning och reda vill väl alla ha hemma?

Jag har precis frågat L hur gammal hon är, kikar ni på tårtan så ser ni  att meningarna går isär, fast det kanske är en powergest, vem  vet!

Det var jättesvårt att hålla sig, hon ville smaka med en gång och så hade våra såsiga gäster inte vett att komma prick...tyckte L alltså, vi kunde vänta!

Tänk att vi har två små tjejer, det är härligt att se dem tillsammans, för det mesta i alla fall, så trist när det bråkar med så måste det väl vara?

Hipp hipp hurra för min L idag !!