Jag är så skoltrött, supertrött på att sitta med näsan i allsköns rapporter och framför allt så avskyr jag alla teorier om allt och inget. Jag vill ut och jobba på riktigt!

För att inte tala om den ständiga penningbristen...tur att våra barn är små och tämligen lättroade, en dag på lekplatsen, en glass efter maten på McDonalds är forfarande ganska så stort. Särskilt om de får åka i ruschkanan:-)

Men jag vill ut nu och jobba, jag är verkligen redo och framför allt oändligt trött på skolan!

Ja idag var det dags att skutta på vågen, ja skutta var det så klart inte tal om, det gäller att smyga på den så man inte förargar den *s*

Ett halvt kilo hade jag gått ner!

Så nu är frågan är jag nöjd med det? Mja, jo det är ju alltid något men mitt mål är tio kilo och det till midsommar, så nu börjar det bli lite bråttom...ska se vad som händer om jag inte fuskar varannnan dag! Fast inte varannan dag menjag har som mest klarat av åtta dagar i rad, sen har jag ätit något litet sött! 

Men i alla fall nu har jag stått ut mer eller mindre i snart en månad, lite stolt faktiskt, bara jag slutar fuska så ska det här nog gå bra.

Just nu sitter jag och trycker inne i sovrummet, ungarna äter sitt jädra lördagsgodis och jag är grymt sugen så klart!

Men samtidigt så känner jag en större motivation och lust än på länge, nu är jag verkligen jättetrött på den här kroppen, nu vill jag ha tillbaka mig själv och första målet kommer att bli att komma under hundra kilo.

Så nu sitter jag här och ugglar!

Hur sjutton kan jag redan vara stressad över sommaren? Alla rycker i oss och vill fira med oss, en vecka hos svärmor, en hos mamma i Malmö, en vecka i Danmark och sen är det redan dags att börja skola och jobb igen!

Måste ju hinna njuta också, K ska börja i förskoleklass, och L ska börja på nytt dagis, som vanligt vill jag ha mina tjejer nära varandra och nära hem med för den delen, när man inte har bil så får man planera mer.

Annars så drömmer jag mest om att bli av med min hemska mage, fasen alltså, det är ganska lik en ölmage, bara det att jag är mer jämnfet.

K frågade idag varför jag var så tjock och det sved så klart men sen så säger hon att jaja mamma, du har ju haft två bebisar därinne och det blir ju så då visst mamma!

Vi låter henne sväva i lyckligt omedvetande ett litet tag till!

Här händer inte så mycket, jag håller på med en rapport i skolan och idag hade jag tiggt till mig en intervju men mina frågor skulle godkännas av min handledare, och dagarna gick, slutligen fick jag svar från henne, frågorna dög inte.

Svaret kom sent på eftermiddagen, dagen innan jag skulle intervjua min respondent...och så skrev hon att jag skulle läsa igenom den senaste forskningen och återkomma senare på kvällen.

Hur sjutton ska jag hinna det? Åtta på kvällen var ungarna i säng och jag var slut, vilken mamma är inte det liksom?

Så nu händer inte så mycket, jo det är kaos så klart, det är det jämt när  jag gör något annat, varför kan min man aldrig lugna ner ungarna själv, alltid ska jag behöva komma, inte undra på att jag inte hinner blogga!

I lördags var det dags för vår lilla familj tillsammans med morfar att bege oss mot Lek och Bushuset här i stan.

Allt gick som planerat, barnen lekte och fikade om vartannat och så var tiden nästan ute och vi skulle hem och tvätta så jag höll precis på att packa ihop våra grejer, då går brandlarmet.

Jag tror inte jag var så rädd egentligen, men bara tanken på det här jättebygget och leksaksställningen i flera våningar, och larmet som tjöt och folk som sprang och barnen som grät...fy det var otäckt ändå.

Jag ser i ögonvrån att de kommer emot mig, skönt hinner jag tänka, då kan vi gå ut tillsammans, kanske till och med tömma skåpet med våra grejer, men lillasyster är inte med...

Vild panik direkt, M far iväg och jag efter, jag hör min pappa ropa att M kan ta henne, men jag far efter M, det finns inte en chans att jag lämnar byggnaden utan henne.  

Nu är nästan alla ute så vi ser bra men det är ju så jäkla stort och vi ropar som galningar på henne men ingen respons, personalen vill att vi går ut så letar de efter henne...jag sliter mig loss och springer vidare, känner tårarna komma och skriken efter lillasyster blir allt mer hysteriska, då ser jag henne, i famnen på en av personalen, arg som ett bi så klart, men lite glad att se mamma  i alla fall!

Ut i friska luften och efter en kvart så fick man gå in igen om man ville, men vi åkte hem och åt lördagsgodis och grillade istället med våra underbara huliganer!

Jag har ingen viktnedgång att redovisa för jag har inte gått ner mer än det första 1½ kg jag gick ner första veckan, men jag har ändå blivit smalare, lite syns det i ansiktet och jag fick på mig ett par byxor som var för små för två veckor sedan!

Jag var på bio idag, vi har köpt en sådant där kort man kan gå på bio med under dagen, då kostar bion  55 med ett bonuskort, tror jag, jag lyssnade inte så noga när vi köpte det.

Så idag var det dags för Australia, en märklig film tyckte jag, blir inte klok på den, men bara att få se Hugh Jackmans härligt håriga bringa gjorde det värt det för mig-mums!

Så rann tiden ut för den lilla madamen som använde halva lägneheten som låda! Även fast vi visste att vi var tvungna att göra det så var det jobbig ändå, särskilt för mig som fick gå iväg med henne.

Hon var lite orolig så klart för buren, men efter en stund så la hon sig tillrätta, just där solen värmde på, inte så dumt ändå ;)

Sprutan tog jättesnabbt, lite otäckt att se henne så lealös så snabbt men det är ju bra att de får bra grejer och slipper bli så oroliga.

Jag satt hos henne tills hjärtat hade slutat slå, kattburen lämnde jag kvar till Katthjälpen, lika bra att den går till någon som behöver den!

Här är tomt och K är så ledsen och ligger och gråter efter Kissen, lilla gumman, hon blev helt knäckt när jag fick säga att Kissen var borta.

Vi kommer att sakna dig lilla vän!