Tllibaka till bloggen igen, jag har saknat att blogga men det är bara att inse att det är svårt att hinna med allt, jag arbetar i bästa fall halvtid vissa veckor och så skolan med pendlandet på det.

Sen ska jag ju som vanligt komma i form också, så turer till gymet tar i alla fall några timmar i veckan- i bästa fall ;-)

Snön faller och den verkar aldrig vilja försvinna...men lite härligt är det för oss på västkusten att överhuvudtaget ha snö!! Här är det annars bara slask vintertid.

Igår gjorde jag något otroligt jobbigt, jag ringde till en mycket god vän som det tyvärr inte funkar med längre. Beslutet har växt fram långsamt och jag har tvekat många gånger på om jag det var rätt beslut, en smula dramatiskt kanske det också låter...varför inte bara låta vänskapen rinna ut i sanden...?

Men jag ville vara ärligt, ingen ska känna sig som en  kass vän, vill inte öda tid på att gå och tänka på om jag har gjort något fel, sagt något eller vad som helst.

Vänner ska man ju må bra av!

Jag tycker om man är vuxen nog att inleda ett vänkapsförhållande med någon så får man också våga berätta når det inte är bra också, och avsluta på ett bra sätt.

Jag vet att jag gjorde fel i början där, men jag skyller på en känsla som jag hade i hela kroppen som jag verkligen trodde var sann. Det ber jag om förlåtelse för, det kan inte ha känts roligt, men tro mig när jag säger att jag verkligen trodde att du hade gått vidare, utan mig.

Till 100 procent, och det gjorde så jäkla ont, det låg och gnagde i mig, jag var tillbaka i känslan jag lovat mig själv att aldrig känna mig, näst bäst...

Som den som duger när ingen annan kan.

Nåväl i all dramatik vill jag ändå passa på och hälsa gamla läsare tillbaka och eventuellt nya välkomna in i känslokaoset!