Jag läser och begrundar era inlägg även om ni inte märker det eftersom jag skitdålig på att svara...men jag uppskattar er verkligen jättejättemycket:-)

Så tack till AlexAnnikaPonderSofiaElinGrodanPernillaLottaNina!

Jag har ju förmånen att gå i terapi, otroligt nyttigt att ifrågsätta sig själv och sitt liv, testa om ni har möjlighet!

Jag pratade nämligen med min man häromdagen och han var ledsen för att jag aldrig såg eller bekräftade honom, nu ska man ju inte använda ord som aldrig, men vem fan orkar vara politskt korrekt jämt?

Jag uppfattade honom direkt som en stor mes, antagligen var jag lite spydig och förminskade hans känslor, jag är nog ganska tuff på det viset, eller rädd, för vem vill ha en svag man?

Han ska väl skydda mig, men jag tror han letade upp mig för att jag skulle skydda honom, han låter alltid mig göra de småobehagliga grejerna, som när ica drog våra kortavgifter på fel konto , eller de kanske det inte gjorde men vi hamande på minus då och så fick jag så klart ringa upp och vara jobbig, eller när fk bråkar om ersättningar och papper...

Men nu till poängen, måste man alltid vara så stark, får man säga att man behöver hjälp utan att få skit för det? Jag har alltid fått klara mig själv, mina föräldrar har inte funnits där på det sättet för mig.

Jag har inte märkt att jag har varit likdan med mina egna barn än men jag måste nog se upp för jargonen finns där!

Tänk vad modig han är ändå som vågar, jag vågar aldrig be om hjälp, jag har lärt mig att ensam är stark.

En eloge till min gnälliga man :-)

Måste bara visa er den här bilden , dålig som sjutton men kul:-)

Det är jag och Klara längst bak och sen åker Annika med Lukas och Rebecka längst fram i solidarisk anda eftersom de hade ordentliga regnkläder med sig!

Klara är jätteimponerad av Annika som får åka allt!!

Tack för en rolig dag!

Vi fick ett presentkort på 6000 kronor att åka iväg på en bröllopsresa för, nu har det varit borta i snart ett halvår, jag letar själv nästan varje vecka i källaren men vi har många lådor och M har ställt de tyngsta längst fram...alltså blir det svårt för mig att orka leta igenom allt själv.

Jag letar och letar men det är som bortblåst, vet ni vad det värsta är?

Vi har kvar det på femhundra men det på 5500 är totalväck.

Mattias vill inte leta eftersom han är övertygad om att det försvann i flytten och sen skiter han i det ändå...kvar sitter jag med en ångestklump i halsen, det är nämligen min mamma och pappa som gett oss det och som samtidigt anmälde sig till barnvakt.så den 6 september får vi krypa ner i ett hål och komma upp igen tre dagar senare :-)

Jag kan inte berätta det för dem, samtidigt så finns ju så klart plan B, tradera men idag har jag sålt en babysitter, tre kjolar för 100 spänn så ni kan ju tänka er hur ansträngt det är, nu har jag ute mina smycken och hoppas de ska gå för lite mer pengar i alla fall! Nu har vi några tusen på kontot, men då är det csn-månad dvs femtusen in på deras konto och så var traderakontot tömt, och lite minus på det.

Så nu måste jag trettiofyraåriga människa lära mig att gilla läget som kidsen säger!

Ps Just det, Mattias har en plan C, han ska börja tippa men än har han inte lämnat in något! Vad säger ni om det, någon som vill ha honom :-)

Vanlig måndag, tiden har gått som den brukar, varför tror jag alltid att den inte ska göra det? Hur kan jag må dåligt över att tiden inte går tillräckligt fort? Vad är det som ska hända sen?

Nåja, jag kom ut på en lång promenad idag, smet som vanligt iväg för att slippa vardagen här hemma, jag och maken har haft en otäckt gräl härhemma och som vanligt är det jag som är boven eftersom jag tappade humöret! Våra älskade ungar blev som vanligt vittne till schabraket och jag skäms så för att jag utsätter mina små för det här...

Funderar på om vi  ändå inte ska skilja oss, det känns inte okej att barnen ska behöva uppleva detta längre. Alla bråkar väl men vart går gränsen?

Ska prata med honom i helgen...

Under tiden får ni njuta av en bild på en sovande bebis, det får i det närmaste betraktas som egenteraip,för en pedant som jag, det matchar ju inte:-)

Min lilla tjej går!!

Så stor redan, vart tog tiden vägen? Det roligaste med att hon går själv är ju att hon själv blir så glad, hon har velat länge och kunnat ta små steg men nu kan hon gå själv :-)

Heja mammas plutta!

Hittade denna utmaning på en annan sida och snor den helt fräckt :-)

 Så här ska du göra: Skriv ner tio positiva saker om dig själv, fem inre och fem inre!

Åsas fem inre:

Omtänksam

Rolig

Smart

Snäll

Impulsiv

Åsas fem yttre:

Kan vara snygg om jag anstränger mig

Fin i fräknar

Lång

Vigare än man skulle kunna tro

Snabb

Så nu passar jag vidare, sätt igång nu ladies!!

Annloo matar Agnes och Alice får en slurk av mamma Emma

Frosti och Helmus blev lite suddiga...men söta så det fick vara med ändå!

Klara roar sig med dobbel och andra olagligheter medans mamma slappar :-)

Annika och en gosesugen Nike trycker ihop sig!

Så nu fick jag med Agnes och mamma med :-) Tack för skjutsen, ni var väldigt trevligt resesällskap!

Det här får vi göra om snart, väldigt trevligt sätt att spendera en dag på!